Det vore med hänsyn till grundlagarnas paraplyeffekt inte försvarligt att ingripa mot den som bär en fana, sköld eller banderoll med Tyr-runan, Nordiska Motståndsrörelsens huvudsymbol, skriver Benjamin O J Boman. Han menar att det inte borde vara följden av högsta domstolens avgörande NJA 1996 s. 577 - en tonårsyngling på Gotland fälldes för hets mot folkgrupp för sina kantiga symboler på jacka. Mer om HD-domen i Tor Bergmans artikel i TfFR 3/1996.

Något om grundlagarnas paraplyeffekt och nazisternas symbol

Under den senaste tiden har jurister och andra, som enligt min bedömning främst förefaller ha skumläst NJA 1996 s. 577 och i övrigt saknar några erfarenheter av ärenden om hets mot folkgrupp, menat att det vore straffbart av Nordiska motståndsrörelsens medlemmar att marschera med uniform klädsel (vit skjorta och mörka byxor) bärandes fanor m.m. med den s.k. Tyr-runan.
En aspekt som ingen hittills har tagit upp i debatten, såvitt jag känner till, är den paraplyeffekt som grundlagarna - tryckfrihetsförordningen (TF) och yttrandefrihetsgrundlagen (YGL) - anses ha.

Kort om tryckta skrifter

Av 1 kap. 2 § TF framgår att myndigheter inte får förhandsgranska (censurera) skrifter som ska tryckas. "Ej heller vare tillåtet för myndighet eller annat allmänt organ att på grund av skrifts innehåll, genom åtgärd som icke äger stöd i denna förordning, hindra tryckning eller utgivning av skriften eller dess spridning bland allmänheten", anges det även. Avtal mellan en myndighet och en enskild om frivillig förhandsgranskning av tryckta skrifter eller andra grundlagsskyddade massmedier, torde i princip sakna rättsverkan (se t.ex. Svea hovrätts dom 2014-11-26 i mål nr T 803-14).

Av BENJAMIN O J BOMAN

Tryckfrihetsförordningen är tillämplig på skrifter - varmed även avses bilder - "som framställts i tryckpress", och även på skrifter som "mångfaldigats genom stencilering, fotokopiering eller liknande tekniskt förfarande" (t.ex. utskrift med laserskrivare) och är försedda med uppgifter om att de är mångfaldigade och "om vem som har mångfaldigat skriften och om ort och år för mångfaldigandet" (se 1 kap. 5 § TF). En tryckt skrift måste vara utgiven, vilket den är "när den blivit utlämnad till försäljning eller för spridning på annat sätt i Sverige" (1 kap. 6 § TF). Spridning kan ske t.ex. genom uppsättande av skriften på en anslagstavla (se bl.a. JO 1996/97 s 432). En tröja som bärs offentligt kan betraktas som en tryckt utgiven skrift (se t.ex. Hovrätten för Övre Norrlands dom 2016-08-24 i mål nr B 823-15) och detsamma måste gälla t.ex. en armbindel (se t.ex. JK:s beslut 2013-02-15, dnr 1218-13-30), en flagga (se prop. 2001/02:59, s 29) och en banderoll (se t.ex. JK:s beslut 2015-08-07, dnr 4837-15-30). Huvudsaken är att skriften i fråga är tryckt eller försedd med ursprungsuppgifter.

Om det följer även av allmän lag ska vissa brott - bl.a. hets mot folkgrupp - vara straffbara såsom tryckfrihetsbrott (se 7 kap. 4 § TF). Mot sådana brott i av TF skyddade skrifter får i regel endast Justitiekanslern (JK), som är ensam åklagare i mål om tryckfrihetsbrott, ingripa. Endast JK får inleda förundersökning avseende sådana brott (se 9 kap. 2 § TF). Ansvarig för skriftens innehåll är i sista hand, dvs. om ingen annan ansvarig kan hittas, utspridaren (se 8 kap. TF). Vid bedömning ska Justitiekanslern såväl som domstolarna "hava i åtanke att tryckfriheten utgör grundval för ett fritt samhällsskick, alltid fästa sin uppmärksamhet mera på ämnets och tankens än på uttryckets lagstridighet, på syftet än på framställningssättet, samt i tvivelsmål hellre fria än fälla" (1 kap. 4 § TF; se även den motsvarande bestämmelsen i 1 kap. 5 § YGL).

Preskriptionstiden för åtal vid tryckfrihetsbrott löper "från det skriften utgavs". Efter ett år är skriften "från sådant åtal fri" (9 kap. 3 § TF). Man kan således inte dömas för att man sprider - t.ex. genom att visa upp - en tryckt skrift som är preskriberad. På motsvarande sätt kan man inte dömas för att man spelar upp innehållet i en preskriberad skiva offentligen, eller överlåter skivan (se SOU 2004:114, s 299 ff. och JK:s beslut 2010-07-20, dnr 3603-10-33).

Allmänt om paraplyeffekten

I Yttrandefrihetsutredningens betänkande "Värna yttrandefriheten" konstaterar utredningen att tryckfrihetsförordningen indirekt har "kommit att erbjuda ett visst skydd även åt andra uttrycksformer" än tryckta skrifter. Man konstaterar att det exempelvis vore "meningslöst att förbjuda uppförande av en teaterpjäs, om dess innehåll straffritt kan spridas genom tryck". Bland annat därigenom tjänstgör TF som ett slags paraply, anger man (se SOU 1983:70, s. 79). Anders R Olsson har angett att kung Karl XIV Johan försökte stoppa vissa teaterföreställningar, något som fick motsatt effekt, eftersom tidningarna med stöd av dåvarande tryckfrihetsförordning istället tryckte innehållet i föreställningarna. Därför avhöll sig kungen senare från dylika ingripanden (se sändning i Sveriges radio P1 2010-10-11, återgiven i Tidskrift för Folkets Rättigheter 2010-10-11).

I betänkandet "Grundlagsskydd för nya medier" konstaterade Mediekommittén, något modernare, att det kan vara meningslöst att "ingripa mot utgivningen av viss text på CD-ROM-skiva när samma text kan spridas straffritt genom tryck" (se SOU 1997:49, s 95). Modernare ändå var Mediegrundlagsutredningen, som konstaterade att det kan vara meningslöst att "ingripa mot ett yttrande som sprids via en privat webbsida på Internet när samma text kan spridas straffritt genom t.ex. en tryckt skrift". Man konstaterade även att paraplyeffekten kunde innebära att en icke-grundlagsskyddad sändning (en sändning som sker på begäran), som är identisk med en grundlagsskyddad (en direktsändning), "skyddas mot ingripanden" (se SOU 2001:28, s 91 och 214; se även s 194). Paraplyeffekten omnämns även av Tryck- och yttrandefrihetsberedningen (SOU 2006:96, s 45), och Mediegrundlagskommittén och Grundlagsutredningen hänvisar till denna (se SOU 2016:58, s 298 och SOU 2008:125, s 463 f.). Även Yttrandefrihetskommittén noterar TF:s funktion som "'paraply' för den allmänna yttrandefriheten", och framhåller att paraplyeffekten uppnås lättare med nuvarande grundlagar än med det förslag till ny teknikneutral grundlag som då hade framlagts (se SOU 2012:55, s 305 f.).

Justitierådet Göran Regner, som erinrar om detsamma som ovan angivits angående bl.a. teaterpjäser, noterar att "[d]enna TF:s 'paraplyeffekt' har i ett sådant fall omfattat också en del av mötesfriheten." (SvJT 1996, s 450). Juristen Martin Brinnen skrev 1999 en rapport på uppdrag av IT-rättsliga observatoriet, IT-kommissionen, kallad "Teknikoberoende yttrandefrihetsreglering?". Här beskriver han paraplyeffekten som en "smitteffekt" som gör att andra medier ges ett starkare skydd än vad annars skulle gälla (s 87). Både Regner och Brinnen var involverade i Mediegrundlagsutredningens arbete. Bertil Wennberg konstaterar (med Yttrandefrihetsutredningens ord) att paraplyet inte räcker, och skriver, angående Högsta domstolens praxis: "I mål som inte handläggs i tryckfrihetsrättsligordning tillmäts de avvägningar mellan yttrandefriheten och motstående intressen som lagstiftaren gjort i vanlig lag avgörande betydelse. Utgången påverkas inte av ett i det enskilda fallet motstående yttrandefrihetsintresse som inte omfattas av ett detaljerat grundlagsskydd." (se artikeln "Yttrandefrihetsgrundlagen – TF:s principer förda vidare" i "Fritt ord 250 år", 2016, s 343).

I en tingsrättsdom angående skadestånd ansågs paraplyeffekten innebära att möjligheterna att ingripa rättsligt mot en sändning som tillhandahölls via en streamingtjänst, och därmed föll utanför YGL, inte kunde vara större än möjligheterna att ingripa mot samma sändning då den omfattades av YGL (se Uppsala tingsrätts dom 2013-12-23 i mål nr T 1958-12; hovrätten berörde inte frågan, eftersom den inte fann att meddelarfriheten hindrade utdömande av skadestånd).

Beträffande meddelarskydd finns inte någon direkt paraplyeffekt, men dock ett slags "godtrosskydd". I motiven till den senaste stora revisionen av tryckfrihetsförordningen angav departementschefen att utgångspunkten, om någon lämnar ett meddelande till en icke grundlagsskyddad skrift, är att något skydd för meddelaren inte föreligger. Dock får "ett påstående från meddelarens sida, att han verkligen räknade med att uppgiften skulle inflyta i en av TF omfattad skrift, tagas för gott, om det inte med hänsyn till omständigheterna framstår som helt osannolikt" (prop. 1975/76:204 s. 130).

Som synes är paraplyeffekten något som godtagits bl.a. av de expertkommittéer som utrett frågor om TF och YGL. En egen reflektion är att paraplyeffekten knappast är relevant i sådana fall där ett uttalande har varit straffritt främst för att det har gjorts i just ett grundlagsskyddat medium; i mål om sådana uttalanden ska man ju vid tvekan hellre fria än fälla. Ibland har Justitiekanslern ansett att en tryckfrihetsjury eller domstol i tryckfrihetsmål inte skulle finna vissa "tveksamma" uttalanden straffbara (se bl.a. JK:s beslut 2007-09-07, dnr 5749-07-31 och 2013-02-21, dnr 527-13-31; jfr även beslut 1992-02-06, dnr 470-92-30). I sådana fall kan man knappast räkna med att uttalandet är straffritt i andra medier än de grundlagsskyddade, eftersom det inte vore "meningslöst" att ingripa. Ord kan dessutom ge ett annat intryck då de skriks på ett torg än då de förekommer i skrift. Dessutom måste det konstateras att en publicering ska bedömas av sin samtid; att en publicering ansetts straffri innebär inte att en senare återpublicering är tillåten (se t.ex. RH 2002:40).

Paraplyeffekten och NMR:s logotyp

Hets mot folkgrupp består i att någon "i uttalande eller i annat meddelande som sprids hotar eller uttrycker missaktning för folkgrupp eller annan sådan grupp av personer med anspelning på ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, trosbekännelse eller sexuell läggning" (16 kap. 8 § brottsbalken). Brottet kan begås genom att symboler med stark koppling till nazism bärs (se bl.a. NJA 1996 s. 577 och RH 1998:77).

Justitiekanslern har i åtskilliga ärenden sedan i vart fall 2007 bedömt huruvida Nordiska motståndsrörelsens propaganda med Tyr-runan är straffbar på trycksaker och på organisationens webbplatser (bl.a. fotografier på fanbärare). Justitiekanslern har aldrig ansett att symbolen varit straffbar som hets mot folkgrupp (se Justitiekanslerns beslut bl.a. i ärenden med dnr 6166-07-31, 2511-10-30, 1103-15-30, 780-16-30, 1115-17-3.1, 1484-16-30, 3001-16-30, 5941-16-30, 6835-16-30, 7695-16-30, 838-16-30 och 2449-15-30). Justitiekanslern har alltså, som exklusiv åklagare på grundlagarnas område, under lång tid ansett att ett sådant uttalande faller inom ramarna för den grundlagsskyddade tryck- och yttrandefriheten. Denna bedömning måste enligt min mening väga tungt för den åklagare eller polisman som ska bedöma samma sorts yttranden på gator och torg.

Det finns knappast någon anledning att bedöma en symbol som "mer brottslig" när den framförs på en sprayad banderoll än när den förekommer i tryckt propaganda av dylikt slag. Enligt min mening vore det på grund av Justitiekanslerns bedömning med hänsyn till grundlagarnas paraplyeffekt inte försvarligt att ingripa mot den som bär en fana, sköld eller banderoll med Tyr-runan, oavsett om den framställts genom tryck eller inte. Brottet förargelseväckande beteende tar sikte på beteenden som i sig är ägnade att väcka förargelse, och bestämmelsen om detta brott (16 kap. 16 § brottsbalken) anses inte få tillämpas så att det inkräktar på åsikts- eller yttrandefriheten (se bl.a. prop. 2001/02:59, s 19 f. och även SOU 1947:60, s. 108). Det torde därför, enligt min bedömning, idag inte kunna vara straffbart i och för sig att bära Tyr-runan. Observeras bör även att någon inte kan dömas för bärande av tryckta fanor eller andra tryckta skrifter som varit i omlopp under mer än ett år (se ovan).

TfFR 170928

Benjamin O J Boman är jur kand och medarbetar i juridiska och andra publikationer om rättsliga frågor, bl a tryckfrihetsrätt. Som medförfattasre till en artikel i Dagens Juridik går han igenom en rad liknande avgöranden.