Det är inte möjligt att tänka sig en enda politisk handling som kunnat släppa loss en sådan stormflod av aggressioner mot väst över hela världen som trojkan Washington/London/Berlins attack mot Ukraina. Med en enda dåraktig, historiskt okunnig utvidgning av EU-korporativism och tysk expansion har den dåraktiga trion rört upp en världsomfattande storm som gjort att de demokratiska industriländerna dragit på sig angrepp mot alla sina finansiella, ekonomiska, politiska och industriella intressen.

Det inringade Ryssland och de geopolitiska kostnaderna för den västliga aggressionen

Om man ska nämna tre personligheter i det kalla krigets europeiska historia som kan sägas ha verklig expertkunskap och erfarenhet av dagens geopolitiska relationer mellan EU, USA och Ryssland, så bör det bli den förre ryske presidenten Michail Gorbatjov, den förre amerikanske politiske experten och Ryssland-specialisten George Kennan och den förre amerikanske utrikesministern Henry Kissinger. Tillsammans har de iakttagit och analyserat Ryssland och Västvärlden i bortåt 80 år i krig och i fred. Alla har de i skarpa ordalag varnat för att västvärldens attack mot Ryssland genom Washingtons och Berlins undergrävande verksamhet mot Ukraina är ytterst farlig.

Västvärldens propaganda, enkannerligen BBC:s, talar om rysk aggression när det är Natos vapen och trupp som flyttas österut, när miljarder dollar ur västvärldens fonder utnyttjas som betalning för att Ukrainas folkvalda regering ska störtas, när årtionden av tysk propaganda finansierad av tyska ”politiska stiftelser” har mobiliserat några av de mest vidriga fascistiska ligor i Ukraina som inspirerats av landets nazistkollaboratörer och de ukrainska SS-divisionerna under 1940-talet. Det är groteskt och det är otroligt.

Av RODNEY ATKINSON

Västvärldens politiska höger har aldrig förstått det tyska Europas korporativistiska och expansionistiska natur och okunnigheten och naiviteten hos USA:s och Storbritanniens utrikesministrar John Kerry och Philip Hammond gör deras felgrepp på världsarenan ytterligt farliga. Den brittiska och europeiska vänstern har blivit så eftergivlig gentemot de moderna fascisterna att de inte kan ge ens en aldrig så liten referens till fallet Ryssland. Under kalla kriget visade vänstern en sympati för sovjetkommunismen som inte var helt liten. Men nu, när de står inför en icke-kommunist, det kristna Ryssland under en ledare som utifrån sin kommunistiska fostran förstår den europeiska fascismens sanna natur, nu angriper de antifascisterna och gynnar den tyska imperialismen.

Därför får vi nu den löjeväckande bilden av hur vänstern och högern ger efter för den moderna europeiska fascismen och den tyska expansionismen och är ur stånd att fatta de historiska ideologiska och geopolitiska faror mot vilka Putin med rätta reagerat.

I dag är det Ryssland som är under belägring, som fått se sina bundsförvanter och satelliter slukas av ångvälten Nato, och de fria demokratiska nationerna som väst lovade skulle resa sig i öster har i stället fått se hur författningar och parlament förstörts och övertagits av den expanderande Europeiska Unionens korporativistiska och fascistiska institutioner. En hastig blick på kartan över hur Ryssland i dag är inringat av Nato-baser gör att Washington/London/Berlins prat om en aggressiv expanderande Putin ser ut som det skämt det också är.



"Ryssland vill ha krig - se bara hur nära våra militärbaser de lagt sitt land"

År 1989 strax före Sovjetunionens sammanbrott ingick Bulgarien, Rumänien, Ungern, Tjeckoslovakien, Östtysland, Estland, Lettland (bägge med betydande ryska befolkningar), Litauen och Polen i Sovjetunionen eller i Warsawapakten.

I dag har Tjeckoslovakien och Jugoslavien brutits upp och Kroatien, Slovenien och Slovakien är nu en del av Europeiska Unionen. Tysklands, EU:s och (gradvis) Natos förflyttning in i Ukraina har utmanat Ryssland på dess egen bakgård.


 

John F Kennedy tog världen till randen av kärnvapenkrig 1962 för Sovjetunionens robotar på Kuba, som ju inte är en del av USA. I dag utmanar Washington Ryssland i Ukraina som har varit en del av Ryssland sedan slutet av 1700-talet.

Henry Kissinger sade nyligen:

”Vi måste komma ihåg att Ryssland är en viktig del av det internationella systemet och därför nyttigt för att lösa allehanda andra kriser, exempelvis när det gäller Iran i fråga om kärnvapenspridning eller när det gäller Syrien.”

Den kanske vidrigaste aktionen från de europeiska ländernas och USA:s sida har varit en icke-aktion – deras vägran att delta i Rysslands dag till minnet av segern i andra världskriget. Tjugo miljoner ryssar dog under kriget för att besegra den europeiska fascismen och den tyska imperialismen, en vida större uppoffring än för något annat land. Utan ryssarnas insats kunde Hitler mycket väl ha segrat.

Rysslands ambassadör i EU angrep bojkotten av denna värdiga minnesceremoni, den ”opassande kampanjen” mot Ryssland som ”förolämpar minnet av sovjetiska soldater och deras egna landsmän som föll i striderna mot fascismen”. Putin har rätt när han säger att det skett groteska ”försök att förvränga vad som utspelade sig i detta krig … för att undergräva Rysslands makt och moraliska auktoritet”. Attacker som denna bojkott liknar mycket demoniseringen av den moraliska och demokratiska auktoriteten hos de demokratiska stater som stått emot ett övertagande från den moderna versionen av den korporativistiska fascismen – Europeiska Unionen.

I dag är Ryssland svagt och står under avsiktliga ekonomiska, militära och politiska attacker från Berlin, Washington och Bryssel. Europa har sannerligen gått ”Varvet runt” (”Full Circle” är titeln på Atkinsons bok i ämnet – red.) förutom att denna gång har den anglosaxiska världen – liksom i så många andra frågor – vänt ryggen till sina antifascistiska bundsförvanter från andra världskrigets tid (ryssarna, serberna, tjeckerna, ”icke-Vichy”-Frankrike, grekerna) och anslutit sig till sina fiender för att skapa ett Europa som är anmärkningsvärt likt det Europa som 1941 skapats av Hitler och Mussolini.

Världen som den skapats av Kerry och Hammond, av Obama och Cameron är en ytterligt farlig värld. Eftersom Ryssland orättfärdigt har demoniserats har landet svarat genom att påminna västvärldens naiva moderna politiker om sitt aktuella och potentiella inflytande i världen som kan utnyttjas för att allvarligt utmana västvärldens intressen.

I Ukraina har maktmedel använts enbart för att försvara ryssar på marken – på vad som alltid varit deras eget land. Men det överväldigande beslutet av befolkningen på Krim att välkomna Ryssland har naturligt nog fört med sig att Moskva har stärkt sin Svartahavsflottas inflytande.

I Argentina, med dess instabila och aggressiva regering, har Ryssland gjort en markering (och inte en verklig hotelse) genom att förse landet med några stridsplan av äldre årgång och ifrågasätta den britiska suveräniteten över Falklandsöarna.

På Cypern och i Grekland diskuterar ryssarna om att de ska bidra med finansiering till dessa konkursmässiga EU-länder i utbyte mot olje- och gaslicenser, köp av tillgångar och utnyttjande av hamnar.

Kina har gjort det fullständigt klart att landet ska bidra till finansiering av Grekland och stödja Ryssland politiskt. Kina har också stöd från Ryssland för att upprätta den nya investeringsbanken för Asiens infrastruktur (AIIB) som en potentiell rival till den av USA dominerade Världsbanken. Idag har 57 nationer anslutit sig till AIIB. USA:s bundsförvant Taiwan ville också ansluta sig till banken, men fick avslag. Ryssland och Kina har undertecknat stora avtal inom sektorerna för energi och industriförsörjning. Kina har erbjudit ryska banker tillgång till kinesiska krediter och början på en utmaning av västvärldens bankmakt är uppenbar när Kina hjälper Ryssland att ersätta överföringssystemet SWIFT. Putin mottogs som hedersgäst vid APEC-konferensen (Asien-Stillahavsregionens ekonomiska samarbete) medan sanktioner mot Ryssland skärptes av USA och EU, som nu också genomför reguljära gemensamma militärövningar.

I de baltiska staterna har Ryssland – felaktigt anklagat av västvärlden för att underblåsa uppror bland ryska minoriteter i andra länder – fullt förståeligt sagt a) att det inte har någon avsikt att göra det utan b) att det kommer att försvara dessa befolkningar mot diskriminering av det slag som ryssarna i östra Ukraina utsatts för.

I Storbritannien, vars terroristbekämpningsmyndigheter har händerna fulla av kampen mot islamistisk imperialism och terrorism, har Rysslands spionagenätverk förnyats och utgör ett hot som orsakats av västvärldens aggression i Ukraina.

I Libyen, Syrien och Egypten har Obama bedrivit en farlig politik att till förmån för islamister störta starka regeringar. Det gäller bland annat det extrema Muslimska broderskapet (med ursprung i beundran för Nazityskland! men idag med stort inflytande inom Obamas Vita hus). Det har visat sig att ryssarna fick rätt angående de förfärliga islamistiska extremister som de av Washington inspirerade revolutionerna har fostrat.

Iran: Ryssland ska börja leverera antirobotsystemet S-300 efter att tidigare frivilligt ha följt med i västvärldens sanktioner. Även ett utbyte av olja för varor har planerats.

Det är inte möjligt att tänka sig en enda politisk handling som kunnat släppa loss en sådan stormflod av aggressioner mot väst över hela världen som trojkan Washington/London/Berlins attack mot Ukraina har gjort. Med en enda dåraktig, historiskt okunnig utvidgning av EU-korporativism och tysk expansion har den dåraktiga trion rört upp en världsomfattande storm som gjort att de demokratiska industriländerna dragit på sig angrepp mot alla sina finansiella, ekonomiska, politiska och industriella intressen.

De flesta politiker i västvärlden förstod aldrig den Europeiska Unionens sanna natur, varför de hamnade i att förstöra 27 författningar, parlament och demokratier, förflyttade Europas karta tillbaka till omkring 1941 och skapade 25 miljoner arbetslösa, konkurs för många nationer och massmigration av arbetslösa. Samma okunnighet har idag lett till attackerna mot Ryssland (ett kristet land som närmar sig en form av pluralism och integration i den kapitalistiska demokratiska västvärlden) och förvandlat Ryssland till en fiende med drivkraft att åter anamma det förgångnas kommunistiska ondska.

En förbluffande prestation!

Rodney Atkinson är brittisk författare, ekonom, parlamentskandidat och affärsman som 1994 bildade The Campaign for United Kingdom Conservatism. Han har (med Norris McWhirter) skrivit boken Treason at Maastricht (Högförräderi i Maastricht), vars fjärde upplaga kom år 2000) Övriga böcker bl a Europe’s Full Circle (tredje uppl 1998), Fascist Europe Rising och eboken And into the Fire. Mer om böckerna på Atkinsons hemsida

TfFR 150427