Få rättsfall i Sverige har tilldragit sig större intresse än rättegångarna mot Olle Möller, på 1930- respektive 50-talet. Han dömdes för att ha dräpt tioåriga Gerd 1939, och för att ha mördat en kvinna 1959

Olle Möller och orättvisan

Olle Möllers öde engagerade många och min morfar slog bestämt fast att han var oskyldig, när fallet diskuterades då jag var barn. Nyligen kom en bok om fallet ut, Olle Möller och orättvisan. Författaren, journalisten Henry Sidoli, avled 1997 och hann aldrig ge ut sin mer än femtonåriga granskning av Möllerprocesserna men manuset har nu delgetts en större läsekrets tack vare Sidolis dotter och hennes man.

Av PATRIK NYBERG

Henry Sidoli har endast granskat fallet Gerd. I det avslutande kapitlet förs kortare resonemang om hur Möllers liv präglats av att han betraktats som en barnamördare och hur detta lett till att han misstänkliggjorts i andra ärenden.

Mordet på den 35-åriga kvinnan Rut Lind behandlas också i bokens avslutande kapitel. Detta är min enda invändning mot boken. Jag tycker att Sidoli skulle ha analyserat morddomen mot Möller lite mer ingående. Författaren ansåg antagligen att Gerdmålet låg till grund för den – eventuellt – felaktiga morddomen mot honom.

Dömd på förhand
Många som tror på Möllers oskuld menar att det var en oskyldig som fälldes för dråpet på Gerd och att detta ledde till en felaktig dom i Rut Lind-Fallet. Möller, tidigare dömd för mord, blev dömd på förhand. Oavsett hur det är med den saken hade det varit på sin plats att även belysa den andra rättsprocessen mot Möller mer ingående.

Han satt i fängelse i ungefär 20 år av sitt liv och var fri i ungefär tio år innan han på nytt dömdes för mord.

Är det då möjligt att oskyldig bli dömd två gånger för svåra våldsbrott i Sverige?

Det kan vara så.

Sidolis granskning av fallet är ett imponerande journalistiskt verk. Han har vänt på alla stenar och när man lägger boken ifrån sig känner man stora tvivel inför skuldfrågan.

Ursäkt av bokförlag
Gerd försvann från sitt hem vid S:t Eriksplan i Stockholm den första december 1939 och återfanns död i en grop vid Lötsjön i Sundbyberg. Indicierna som anfördes mot Möller var att det hittats schäferhår och jutefibrer på Gerds kappa. Möller hade en schäfer och var potatishandlare. En kort tid efter att Gerd hittats död avlivar Olle Möller sin schäfer vilket anförts emot honom.

Henry Sidoli redogör för hetsen mot Olle Möller i massmedia och hur han pekades ut som skyldig innan dom fallit.

Något som är mycket positivt med boken är skildringen av Olle Möller och det engagemang Sidoli uppvisar för en sedan lång tid tillbaka avliden person. Olle Möller avled 1983.

Kriminaljournalistiken kännetecknas ibland av stereotypa beskrivningar och enkla sanningar men Sidoli behandlar ämnet med den respekt det förtjänar. Oavsett skuldfrågan så är detta människor av kött och blod och för de anhöriga (Möllers och de mördade kvinnorna) är historien ett öppet sår som kanske aldrig helt kan läka. Detta är viktigt att ha i bakhuvudet när känsliga ämnen avhandlas och inte låta förutfattade meningar inverka när orden sätts på pränt.

Hur diskussionen om Olle Möller-fallen lever än i dag kännetecknas exempelvis av att en anhörig till honom så sent som 2007 fick en ursäkt av ett bokförlag som låtit ge ut en bok av Jovan Rajs, professor emeritus i rättsmedicin, där han förde fram uppfattningen att Möller var skyldig till ytterligare ett barnamord utöver det på Gerd.

Jag pratade med den anhörige som var nöjd med att förlaget korrigerat felaktigheten men jag förstod att trots att Möller varit död i snart 30 år så rev det upp djupa sår när någon skrev negativt om honom.

Spännande men med respekt
Henry Sidoli behärskar till fullo balansgången att skriva spännande om dramatiska händelser men ändå göra det med respekt för personerna det handlar om. Full klarhet i skuldfrågan kommer nog dessvärre inte att nås. 1998 försökte en expert på DNA-tester av hundhår utröna om det var Olle Möllers hunds hår på Gerds kappa men testet kunde inte utvisa om det var hans hund eller inte.

Kanske var det sanningen som Olle Möller framförde i sitt sista samtal med en journalist, Aftonbladets Börje Heed: ”Människorna har varit vrånga mot mig. Två gånger har de berövat mig friheten, fast jag båda gångerna var helt oskyldig.”

Olle Möller och orättvisan
Författare: Henry Sidoli (1930-1997)
Förlag: Heavy Horse, 2010 (Stockholm GML Print on demand)

TfFR 110614